Havet ger mig dess svalkande tid
En dag av tystnad och vila
Skogen ger mig tiden som var
Dess uråldriga börda i mångfald av år

Våran korta tidsrymd
En veknad i barkens spricka
Videpilen skriker ut sin agg
Dagen läggs i skuggor

Genom järneken jag vandrar
Sliter mitt skinn itu
Mina skrik förvandlar natten
Till infernon av tidsvindar

Tid o fader Tid, vi färdas
Mot dig i dessa dagar
Allt visar du mig
I ett oktarin av död

Tid o fader Tid, din död
Skall jag ändlöst hylla
Allt förblir orört
Natten stannar stilla

Du förpestade tid
Som en törn i min fot
Frustande slukar du allt
Vi möter dödens dagar
Du förpestade tid...