Kolöga rotfast tand
Som trädet i grund och stenig mark
Trolltand...
Gammal, klok, urbergets vän
Vriden som martall på vindpinad häll

Skyr solen om dagen, flyr människors

Ett brakande dån bräcker Kolögas sömn
Vadan detta skrän? som en törn i min ställ
Vem är den niding som gäckar min sömn?

Skyr solen om dagen, flyr människors

I blint raseri med dunder och brak
Banar sig Kolöga fram
Med ett vredesvrål mot murar av sten
Som krossas i hans hand

River och sliter, tuggar och biter
Dammet yr i hans vildsinta dans
Folk och fä flyr snabbt sin väg
Bort från trollets brakande kaos

Klocka av guld mot himlen for
Krossandes tornet på vägen ner
Slut på skränet och det fördömda brölet
Den tar jag hem, där kokar snart ölet