Nu faller dagg och nu stiger sol men det kan du inte höra
Du ligger utan blus och kjol med läpparna mot mitt öra
Tala nu allvar, ber du bestämt
Du skrattar visor och sjunger skämt
Du kan men vill inte göra en sång om lyckan den sköra

Nu stiger sol och nu faller dagg för fattigt folk och för rika
Men lyckan har en förgiftad tagg som man bör noga undvika
Hon stannar gärna i några dar
Men när du vill hålla henne kvar
Blir hennes ögon iskalla och du blir bitter som galla

Så faller daggen förutan ljud och gräs och blader blir våta
Och varje morgon står solen brud fast inga brudpsalmer låta
Ann-Katarin, du skall veta att
Det finns en lycka som dör av skratt
Men den vill smekas om natten och den är stilla som vatten

Stig upp ur sängen Ann-Katarin och lyssna till något viktigt
Det finns ett särskilt slags ädelt vin som man bör njuta försiktigt
För om man dricker det utan sans
Förlorar det sin forna glans
Och du får kvar en tom flaska och bittra tårar och aska