En fager ung mö bär på älskogens skam
Ty åt syndernas frukter man aldrig glädjas kan
En höstkväll så rå efter lönndom och mord
Hon ett barnlik begravde uti ovigd jord

En dag blev hon vigd, uppå logen stod fest
Efter gästerna lyssnat till sin sockenpräst
En fela i dur, uti dans bruden förs
När en stämma i moll så från springorna hörs

Kroppen min är för långer
För graven som är för trånger
Ruttet och rått är mitt linne
Längtansfyll mitt sinne

Tre män tog till mod och så grävde de opp
Till sin fasa och sorg ett spädbarns döda kropp
Nu dansar hon bruden som just blivit gift
Med en uppstigen myling mot sin egen grift

Kroppen min var för långer
För graven som var för trånger
Griftefrid har jag nu vunnit
När jag mor min funnit